Vinst i LSS och SoL - några tankar

I ett av våra tidigare blogginlägg, “Vad kostar kvalitet inom LSS egentligen?”, skrev vi om hur svårnavigerad den ekonomiska sidan av funktionshinderomsorgen kan vara – särskilt när det gäller att översätta ambitioner till faktiska resurser. Många av tankarna där gäller också för annan individbaserad omsorg, som exempelvis HVB. Därför vill vi här fördjupa resonemanget, och samtidigt ta tag i en av de allra mest laddade frågorna i hela välfärdssektorn: vinst.

När ideal möter verklighet

De flesta som arbetar i eller med LSS-verksamhet eller HVB gör det med en stark vilja att

bidra till något gott. Många kommuner tar ett stort ansvar, och kämpar med kompetensförsörjning, ekonomi och rättssäkerhet under ibland ganska tuffa förutsättningar. Samtidigt finns ett stort antal privata aktörer som byggt upp specialiserade verksamheter med stark värdegrund, långsiktigt tänk och hög professionalitet.

I idealfallet skulle dessa två parter kunna samverka med tydliga spelregler, gemensamma mål och ömsesidig respekt. Men verkligheten är inte alltid idealisk. Vi ser ganska ofta förhandlingar om placeringar – inom både LSS och HVB – där de goda avsikterna finns på båda sidor, men där utföraren bedömer att insatsen behöver kosta ett visst belopp, och kommunen svarar att det är för mycket.

I vissa fall uppstår då en kompromiss: insatsen genomförs ändå, men till ett lägre pris än vad utföraren egentligen hade behövt för att fullt ut leverera på sin egen kvalitetsambition. Det sker ofta i tystnad. Utföraren drar kanske ner lite på bemanning, skjuter på kompetensutveckling eller kapar i ledningsresurser. Det är ingen som ljuger, men det är heller ingen som säger exakt hur kompromissen påverkar verkligheten för brukaren.

Samtidigt har kommunen fortfarande samma krav – för i avtalet står det inget om att insatsen är "lite billigare än nödvändigt", bara att kvaliteten ska hålla en viss nivå.

Vad betyder “vinst” i detta sammanhang?

Att tala om vinst i välfärden väcker lätt motreaktioner. Kanske för att det så snabbt låter som att någon tjänar pengar på utsatta människor. Det är ett perspektiv som måste tas på allvar. Välfärden bär ett särskilt moraliskt ansvar. Den får inte bli ett affärsprojekt i första hand.

Men det finns också andra berättelser. Små och medelstora verksamheter som startats av människor med lång erfarenhet, stor yrkesstolthet och ett engagemang för att göra något bättre. För att inte tala idéellt drivna aktörer, vilket många av våra kunder är. Många av dessa verksamheter går inte med särskilt stor vinst – men behöver ändå kunna göra ett rimligt överskott för att klara sin drift, spara till framtida investeringar och underhåll eller växa försiktigt om behovet finns.

För dessa aktörer är vinst inte något man försöker maximera – utan snarare något som möjliggör stabilitet, utveckling och ansvarstagande. Alla som vet något om företagsekonomi vet att ett visst överskott är en verklig nödvändighet.

Transparensens dilemma

Det talas ofta om vikten av transparens i välfärden – och med rätta. Men transparens är inte utan sina egna komplikationer.

När en privat utförare öppet redovisar sina kostnader, blir det också lätt för kommunen att börja ifrågasätta detaljer i verksamheten: “Varför betalar ni så höga löner?” eller “Behöver ni verkligen så mycket administration?” Och även om sådana frågor ibland är berättigade, kan de också glida över i något som närmar sig detaljstyrning och minskat utrymme för kreativ problemlösning. Ibland kan just möjligheten att erbjuda något lite bättre – som högre löner, en speciell organisationsstruktur, eller mer generös bemanning – vara det som utgör den avgörande skillnaden.

Det kan vara just tack vare dessa "dyra" val – att man har seniora boendestödjare, god arbetsledning, eller lokaler med plats för återhämtning – som verksamheten fungerar så bra som den gör.

Så hur hittar vi en balans där transparens inte leder till misstro eller detaljreglering, utan till ömsesidig förståelse?

Mot en rimligare dialog

Vi tror att det går. Det kräver dock att båda parter – kommun och utförare – är beredda att tala öppet, lyssna in varandra och släppa på vissa invanda positioner.

Utföraren måste våga visa vad en insats faktiskt kostar – inklusive administration, handledning, buffert och ja – även en rimlig vinstmarginal. Kommunen måste i sin tur våga erkänna att olika stödbehov kostar olika mycket, och att man inte alltid kan få hög kvalitet till ett lägsta pris.

Det finns i dagsläget inga vedertagna normer för hur en dygnskostnad bör vara fördelad. Vad är exempelvis en rimlig fastighetskostnad, hur mycket admin och overhead är rimligt, och vad kostar egentligen en bemanningstimme? I vissa fall är personalkostnaderna 85–90 % av det totala dygnspriset, i andra fall betydligt mindre – beroende på om insatsen är 1:1-bemannad eller kan delas av flera. Detta gäller i både LSS- och HVB-verksamhet, där variationerna i stödbehov, risknivå och bemanningskrav är stora. Allt detta måste kunna förklaras, förstås och accepteras utan att misstro väcks.

Kanske är det först när vi släpper idén om att vinst automatiskt är något fult, och istället pratar om vad pengarna faktiskt används till, som vi kan komma vidare. Så länge vinsten inte är en accepterad del i kalkylen från beställarens sida, samtidigt som den är livsnödvändig för utföraren, skapas en situation där utföraren blir tvungen att "gömma" vinsten i övriga kalkyler vilket väcker misstro och försvårar öppen dialog.

Avslutande tanke

Att leverera god omsorg kostar pengar. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är snarare när vi låtsas som att det inte gör det – och samtidigt förväntar oss det bästa.

Vi tror att framtidens välfärd – oavsett om det handlar om LSS eller HVB – byggs på vuxna samtal, professionell respekt och öppenhet kring både resurser och begränsningar. Och ja, vinst – när den uppstår ur ett gediget arbete, goda intentioner och väl utfört uppdrag – kan mycket väl vara en del av den bilden.

Vi har inte alla svar – men vi tror att det är dags att börja ställa frågorna, tillsammans. Och vi ser fram emot att fortsätta bidra med vårt perspektiv i kommande inlägg.

Vill du resonera med oss om hur ni kan prata ekonomi och kvalitet med era beställare på ett transparent och trovärdigt sätt? Eller är du beställare och vill förstå mer om hur verkligheten ser ut på andra sidan förhandlingsbordet?

Då är du varmt välkommen att höra av dig. Vi lyssnar och hjälper gärna.